söndag 31 mars 2013
lördag 30 mars 2013
lördagen i påsk
...en dag som den första kristna påsken var i förtvivlan och undrande men idag kan firas med glädje för att vi vet vad som hände på tredje dagen....
GLAD PÅSK!
GLAD PÅSK!
fredag 29 mars 2013
Långfredagen...
"Så älskade Gud världen att Han gav den sin ende son för att
var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha
evigt liv." Joh 3:16
var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha
evigt liv." Joh 3:16
Så klokt - men inte alltid lätt att ta till sig...
Om någon behandlar dig som skräp, kom ihåg att det är något fel
på dem, inte dig, Normala människor går inte omkring och förstör
andra människor.
torsdag 28 mars 2013
onsdag 27 mars 2013
'Ljuset får leda mig....
Jag står här i ljuset
Jag står bara stilla
Känslan av att se är befriande
trots att ljuset är bländande
är vilket håll ska gå?
Jag ser mig omkring
Allt är nytt runt mig
inget gammalt och vant finns kvar
Jag saknar det inte
Jag sörjer inte det jag inte har
Jag är glad för det jag fått
Det är svårt och jag är lite osäker
vilken väg ska jag gå?
Åt vilket håll går mitt första steg?
Hur låter jag bli att gå fel?
Jag står kvar en stund till
väntar på modet att våga igen
Jag är så lycklig att jag finns kvar
så lycklig att jag inte gick under
Jag står här i ljuset
Jag strå helt stilla
Snart har ögonen vant sig vid ljuset
Jag tror jag väntar tills dess
så får ljuset leda mig
Jag står bara stilla
Känslan av att se är befriande
trots att ljuset är bländande
är vilket håll ska gå?
Jag ser mig omkring
Allt är nytt runt mig
inget gammalt och vant finns kvar
Jag saknar det inte
Jag sörjer inte det jag inte har
Jag är glad för det jag fått
Det är svårt och jag är lite osäker
vilken väg ska jag gå?
Åt vilket håll går mitt första steg?
Hur låter jag bli att gå fel?
Jag står kvar en stund till
väntar på modet att våga igen
Jag är så lycklig att jag finns kvar
så lycklig att jag inte gick under
Jag står här i ljuset
Jag strå helt stilla
Snart har ögonen vant sig vid ljuset
Jag tror jag väntar tills dess
så får ljuset leda mig
tisdag 26 mars 2013
Svin....
I kväll "pratade" jag med någon som hade kunnat berätta om gunnar....
jag är tacksam för att hon inte gjorde det ....och jag är tacksam för att jag avslutade snabbt...
Jag vill inte ta reda på något om honom!
Jag vill verkligen inte - ändå är jag där och "nosar" då och då...
och sista tiden har varit lite mer av att vara i närheten av att försöka än på länge...
Men jag antar att när man fastnar i något så är det som att bo i ett rum fullt med svin;
det slutar inte lukta svin innan ALLA svin är ute - hur mycket man än städar så finns svinlukten kvar...
Jag hoppas att det är sista svinet nu - men vad är det som är detta svin?
Och är det fler kvar vill jag veta alla på en gång och kasta ut dem!
Jag vill att det ska bli fullständigt rent där jag är!
Jag är inte orolig bara lite otålig - det kommer att gå bra och svinen kommer alla att snart vara ute
de får gå tillbaka till sin rättmätiga ägare !
jag är tacksam för att hon inte gjorde det ....och jag är tacksam för att jag avslutade snabbt...
Jag vill inte ta reda på något om honom!
Jag vill verkligen inte - ändå är jag där och "nosar" då och då...
och sista tiden har varit lite mer av att vara i närheten av att försöka än på länge...
Men jag antar att när man fastnar i något så är det som att bo i ett rum fullt med svin;
det slutar inte lukta svin innan ALLA svin är ute - hur mycket man än städar så finns svinlukten kvar...
Jag hoppas att det är sista svinet nu - men vad är det som är detta svin?
Och är det fler kvar vill jag veta alla på en gång och kasta ut dem!
Jag vill att det ska bli fullständigt rent där jag är!
Jag är inte orolig bara lite otålig - det kommer att gå bra och svinen kommer alla att snart vara ute
de får gå tillbaka till sin rättmätiga ägare !
Varför har så många svårt att förstå det?
Gud ger oss människor att älska och saker att använda, inte saker att älska
och människor att använda...
Jag håller inte med...
....därför så länge jag har gjort gott och bra så har jag
ändå gjort rätt.
Men fel är fel oavsett varför, när och hur jag gör det.
Kanske jag inte kunde göra bättre vid tillfälle men fel
är det ändå och jag måste se det som fel - men jag behöver
inte dömma mig själv eller slå mig själv för det.
Men har jag gjort gott så kan jag vara stolt över det -
även om den som fått det inte var kapabel att ta emot.
Oj, oh ja! Jag vet var jag varit och vill aldrig dit igen!
I may not be where I need to be but I thank God I´m not where I use to be!
Det är sant!
....och när jag bara kände kärlek så fungerade jag på rätt sätt
i situationen med gunnar men när jag lät smärtan och känslan
av förnedring väcka rädslan så tappade jag både mig själv och
det rätt och sunda.
Att ha perfekt kärlek betyder inte att man tillåter vad som
helst - det betyder att man bara låter kärlek styra en.
Om man stannar så aggerar man utifrån kärlek och om man
väljer att gå gör man det utifrån kärlek.
Kärlek ger mod, styrka, kraft, tålamod, frid, förmågan att sätta
gränser på rätt sätt, modet att sätt sig själv före rädslan att förlora etc
måndag 25 mars 2013
Och ändå klarar man inte att vara svag när man behöver...
...för har man släppt styrkan och ingen ser eller bryr sig om det
tappar man fotfästet.
Jag vet hur det är - har prövat det och tappat taget om mig själv.
söndag 24 mars 2013
Vill jag in i mörkret igen?
Jag kikade efter gunnar igen - jag vet itne varför faktiskt
mest troligt för att jag är uttråkad och sitter här med mina ögon som är infekterade...
jag det högra började i dag det också...
I morgon blir det sjukskrivning så jag inte riskerar att smitta ner någon....
Jag är inte intresserad av att titta efter gunnar mer ....
Mina känslor är inte borta - nej jag satsade för mycket för att det skulle kunna vara det - men jag vill inte ödsla någon tid (inte ens dötid) på gunnar när han är där han är och väljer som han gör och gör det han gör....
Jag vill hellre titta ligga och titta i taket än att ge honom någon tid alls...
Men det är som det står i Bibeln anden är stark men köttet är svagt....
En miss till - men det är okej - nu går jag vidare....
Klart funderingarna kommer då och då
...det betyder inte att jag är kvar i det som jag var tidigare.
Jag har klivit ut i ljuset - men i ljuset så ser man mer än i mörkret och i ljuset
blir det som man sett grumligt eller anat i mörkret klarare. Men även det som man trott sig se - och som oftast skrämt en - kommer fram i en annan skepnad.
Jag sprang ju upp i skogen och drog - i smärta rädsla och sorg - eller längre in i mörkret och det gjorde ju inte att jag blev dummare - bara att jag inte hade hela bilden klar och inte heller bara den bild som jag hade framför mig för erfarenheten av andra tillfällen när jag varit i mörker - eller inne i skogen - spelade mig ett spratt.
Nu har jag verkligen kommit ut i ljuset - och går stadigt på vägen hela tiden - och det gör att jag också får ny kunskap och kan stanna i det jag får veta utan att jaga på för att försöka se det jag inte kan se klart.
Jag är troligen inte klar med gunnar på ett bra tag till - och jag tror faktiskt inte att han är klar med mig heller - för vad han än gör så kommer han att tänka på mig och allt som han lovat mig och gör med andra kommer att ge honom saknad och dåligt samvete.
Jag var mer för honom än han ville - och det kan han inte släppa hur han än försöker.
Jag vet att många tänker att jag är dum - när jag säger så här - men jag utgår från det jag vetat hela tiden - men som mörkret med allt det medförde fick mig att tappa taget om - och min magkänsla sa att han hade starka känslor för mig men de sa också att något var knas.
Hade jag hållt mig i ljuset hade jag handlat annorlunda och vi hade varit i ett annat läge nu - för allt man gör har konsekvenser...
Jag säger inte att gunnars beteende och beslut beror på mig - han har ansvar för sitt - men det jag gör har konsekvenser medan det han gjorde inte hade de konsekvenser som de borde fått....därför att jag inte var i ljuset ...men de konsekvenser jag fått har inte heller blivit som de borde därför att gunnar inte var eller är i ljuset....
Men jag är glad att jag är i ljuset nu - och jag är hellre här utan gunnar än i mörkret med honom och jag vill inte stanna där för att finna honom heller och försöka dra ut honom i ljuset.
Han måste ta sig ut själv!
Jag vet inte om det här är begripligt för någon - men det är inte så viktigt heller
I GUD FINNS INGET MÖRKER!
Jag har klivit ut i ljuset - men i ljuset så ser man mer än i mörkret och i ljuset
blir det som man sett grumligt eller anat i mörkret klarare. Men även det som man trott sig se - och som oftast skrämt en - kommer fram i en annan skepnad.
Jag sprang ju upp i skogen och drog - i smärta rädsla och sorg - eller längre in i mörkret och det gjorde ju inte att jag blev dummare - bara att jag inte hade hela bilden klar och inte heller bara den bild som jag hade framför mig för erfarenheten av andra tillfällen när jag varit i mörker - eller inne i skogen - spelade mig ett spratt.
Nu har jag verkligen kommit ut i ljuset - och går stadigt på vägen hela tiden - och det gör att jag också får ny kunskap och kan stanna i det jag får veta utan att jaga på för att försöka se det jag inte kan se klart.
Jag är troligen inte klar med gunnar på ett bra tag till - och jag tror faktiskt inte att han är klar med mig heller - för vad han än gör så kommer han att tänka på mig och allt som han lovat mig och gör med andra kommer att ge honom saknad och dåligt samvete.
Jag var mer för honom än han ville - och det kan han inte släppa hur han än försöker.
Jag vet att många tänker att jag är dum - när jag säger så här - men jag utgår från det jag vetat hela tiden - men som mörkret med allt det medförde fick mig att tappa taget om - och min magkänsla sa att han hade starka känslor för mig men de sa också att något var knas.
Hade jag hållt mig i ljuset hade jag handlat annorlunda och vi hade varit i ett annat läge nu - för allt man gör har konsekvenser...
Jag säger inte att gunnars beteende och beslut beror på mig - han har ansvar för sitt - men det jag gör har konsekvenser medan det han gjorde inte hade de konsekvenser som de borde fått....därför att jag inte var i ljuset ...men de konsekvenser jag fått har inte heller blivit som de borde därför att gunnar inte var eller är i ljuset....
Men jag är glad att jag är i ljuset nu - och jag är hellre här utan gunnar än i mörkret med honom och jag vill inte stanna där för att finna honom heller och försöka dra ut honom i ljuset.
Han måste ta sig ut själv!
Jag vet inte om det här är begripligt för någon - men det är inte så viktigt heller
I GUD FINNS INGET MÖRKER!
Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp
höljd i mörker. Är det nu så, att
ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då
icke mörkret! (Matt. 6:23)
|
gunnar i ett "nötskal"
i stället för att stanna kvar och plocka ihop bitarna -
sprang han vidare dit han inte kan ha sönder på samma vis
därför han inte kommer så nära.
Han kan bara vara "nära" den han inte är nära...
Kanske det är alla missbrukares problem - men kanske också dem som
växt upp i en dysfunktionell miljö och inte är missbrukare.
En del blir medberoende men en del blir "vuxna barn" anpassnings-
bara och håller sig själv borta allt för att det ska vara så bra det kan.
Jag tror att alla kan bli fria - om man vill - jag tror inte vi är det för
evigt. Det är inte vår identitet men vi måste se var vi är innan vi kan ta oss
därifrån och vara där vi ska vara. Inte där vi vill vara - utifrån vad vi lärt
oss och tror är ett bra varanade - utan där vi är menade att vara för där är
vi som bäst och där mår vi som bäst och där ger vi av oss själva bäst/på rätt sätt.
Och där är vi också fria från missbruk och andra beenderubbningar som
vi lärt oss själva in i pga rädslor, skam etc.
Jag tror att Gud vill ha oss fria - och det tror jag också vi kan bli!
Sinnesrobönen är en bra start - bara vi inte stannar där....
lördag 23 mars 2013
Mitt vänstra öga ...
...är infekterat.
Jag vet inte om jag fått något i det - har målat väggar och tak i dag.
Men jag kommer inte ihåg att jag fått något i ögat och det borde jag ju göra om jag fått färg i det.
Det skulle ju ha svidit något hemskt.
Hur som helst är det bara att vänta ut det - och försöka att låta bli att gnida och det har jag ju hittills inte lyckats med.
Nu sköljde jag ur det och smörjde huden runt ögat med nivea så hoppas jag att jag ska kunna låta bli det - och att det ska vara bra tills i morgon.
Jag vet inte om jag fått något i det - har målat väggar och tak i dag.
Men jag kommer inte ihåg att jag fått något i ögat och det borde jag ju göra om jag fått färg i det.
Det skulle ju ha svidit något hemskt.
Hur som helst är det bara att vänta ut det - och försöka att låta bli att gnida och det har jag ju hittills inte lyckats med.
Nu sköljde jag ur det och smörjde huden runt ögat med nivea så hoppas jag att jag ska kunna låta bli det - och att det ska vara bra tills i morgon.
fredag 22 mars 2013
torsdag 21 mars 2013
onsdag 20 mars 2013
tisdag 19 mars 2013
Just nu känner jag mig riktigt fridfull och lugn
...och jag hoppas och tror att det är på riktigt den här gången.
Men jag "ropar inte hej...." än - för jag har haft lite för bråttom till det förr...
Men något har förändrats inom mig....
Jag kan inte förklara vad - för jag kan inte identifiera det själv...
Nöjd - inte rädd för att synas längre - och ärlig mot mig själv fullt ut (förnekar inte känslor, förminskar inte sådant som hänt mig, och sätter stopp lättare nu när någon beter sig dumt mot mig etc)
Sinnesfrid
Men jag "ropar inte hej...." än - för jag har haft lite för bråttom till det förr...
Men något har förändrats inom mig....
Jag kan inte förklara vad - för jag kan inte identifiera det själv...
Nöjd - inte rädd för att synas längre - och ärlig mot mig själv fullt ut (förnekar inte känslor, förminskar inte sådant som hänt mig, och sätter stopp lättare nu när någon beter sig dumt mot mig etc)
Sinnesfrid
Det kändes som hemma...
...och jag känner mig fortfarande utkastad i kylan trots att det gått så lång tid.
Innan jag träffade gunnar så kände jag mig inte borta eller att jag saknade något men
kanske jag kände känslaren av att vara som en luffare som inte visste
att han saknade ett hem förrän han hittade det.
Fortfarande tror jag att jag hittade mitt hem men hemmet klarade inte av värmen så
jag blev utkastad och hur jag än bultade och till slut rev i dörren för
att få den att öppnas
så
var jag ute i kylan och nu kändes det kallt även om det aldrig gjort det förr när jag var där.
Jag bara råkade höra den här låten i kväll igen och det visar mig att det är långt kvar innan mina känslor för gunnar är över
(jag visste ju att de inte är över men jag visste inte att de fortfarande är så starka)
Men jag vill inte försöka få honom tillbaka
Jag vill inte ha honom - om inte han inser att av sig själv att han gjort ett misstag och är villig att kämpa för att få mig tillbaka
men inte för att börja om utan för att börja på nytt
Idag är det viktigare för mig att vara i Guds ljus än att försöka vinna någon som inte inser vem han behandlat illa
och vad han har ratat.
Oj, detta blev kanske lite sentimentalt men nej jag bara tar hand om det jag känner och tänker och ärligt så mår jag bra i ljuset!
Tre bra saker med mig själv:
* Leendet som jag gärna delar med mig
* Blicken som ser dig även när du försöker dölja dig
* Förmågan att inte döma om du är ärlig/inte försöker lura mig
(du behöver inte säga sådant du inte vill - men var ärlig när du säger eller gör något)
måndag 18 mars 2013
söndag 17 mars 2013
ordspråksboken 23:7 Från gamla testamentet/Bibeln
Tänk inte mindre om dig själv än vad du kan vara
(men var inte högmodig och negativt stolt)
Det är länge sedan jag skrev om skogen och vägen..
...och det är mest troligt för att jag håller mig på vägen nu för tiden.
Jo, jag tittar runt ut i skogen då och då och med jämna mellanrum så går jag den så nära att den nästan drar in mig i sig igen men jag vill inte in i den igen jag vill inte dra i skräp där - eller gömma mig i det som den har.
Vill Gud visa mig något från skogen så kommer det ner på vägen och belyses och efter en stund är det borta...
Det som jag inte ska beröra behöver jag inte oroa mig för - och det som jag ska "se i ögonen" får komma till mig på vägen där jag är trygg
Skogen är inget som jag är del av längre.
Jag blev utkastad i skogen när jag föddes och där har jag varit tills något år före jag träffade gunnar
för då började jag gå på vägen - men var då och då upp i skogen igen - och när allt med gunnar hände så blev skogen på något knäppt sätt - även om den gjorde mig illa som alltid och gömde så mycket skit - min trygghet
Men i dag inser jag att skogen var aldrig trygg
Den gömde massor med skit men skiten fanns ju också kvar och den gjorde mig rädd för att synas
idag vill jag bara vandra på vägen och idag känns det som jag går fullt i ljuset också
Jag går fram till någon gren i kanten av skogen och drar i den ibland men om ljuset lyser på mig så kommer jag snart att släppa den för den vill mig bara illa och den vill få mig att gömma mig igen
Det är det största med allt som hänt med gunnar - jag är inte rädd för att synas längre
inte som förr
förr låtsades jag vara orädd idag talar jag om det som jag känner mig rädd för - då syns jag i alla fall
Jag tror att jag är ute i ljuset nu - faktiskt.....jag vet inte riktigt hur eller när det hände men jag är utanför dörren nu....hoppas jag inte går in i mörkret igen!
Jo, jag tittar runt ut i skogen då och då och med jämna mellanrum så går jag den så nära att den nästan drar in mig i sig igen men jag vill inte in i den igen jag vill inte dra i skräp där - eller gömma mig i det som den har.
Vill Gud visa mig något från skogen så kommer det ner på vägen och belyses och efter en stund är det borta...
Det som jag inte ska beröra behöver jag inte oroa mig för - och det som jag ska "se i ögonen" får komma till mig på vägen där jag är trygg
Skogen är inget som jag är del av längre.
Jag blev utkastad i skogen när jag föddes och där har jag varit tills något år före jag träffade gunnar
för då började jag gå på vägen - men var då och då upp i skogen igen - och när allt med gunnar hände så blev skogen på något knäppt sätt - även om den gjorde mig illa som alltid och gömde så mycket skit - min trygghet
Men i dag inser jag att skogen var aldrig trygg
Den gömde massor med skit men skiten fanns ju också kvar och den gjorde mig rädd för att synas
idag vill jag bara vandra på vägen och idag känns det som jag går fullt i ljuset också
Jag går fram till någon gren i kanten av skogen och drar i den ibland men om ljuset lyser på mig så kommer jag snart att släppa den för den vill mig bara illa och den vill få mig att gömma mig igen
Det är det största med allt som hänt med gunnar - jag är inte rädd för att synas längre
inte som förr
förr låtsades jag vara orädd idag talar jag om det som jag känner mig rädd för - då syns jag i alla fall
Jag tror att jag är ute i ljuset nu - faktiskt.....jag vet inte riktigt hur eller när det hände men jag är utanför dörren nu....hoppas jag inte går in i mörkret igen!
Ge hjärtat tid att läka - och skäms inte för den tid det/du behöver eller att det/du känner som det gör.
Låter man inte hjärtat ta den tid det behöver för att lappas ihop
följer smärtan med i livet - även om man väljer att inte låtsats om det.
lördag 16 mars 2013
Mina känslor för gunnar är inte över...
..jag fick veta en sak nu som gjorde mig ledsen även om jag har släppt tanken på oss
Jo, jag tror fortfarande att han har gjort ett felval - men det är inte mitt problem...
Och nu så fort jag skriver om det så känner jag hur det släpper...
Jag vill inte in i mörkret igen - så jag hoppas jag inte får veta något mer om honom framöver
Gode Gud - hjälp mig ut i ljuset - jag lämnar åter mig själv i dina händer
Ge mig sinnesro
och är det något jag behöver förändra mer hos mig så hjälp mig att både se det och att göra det
men låt mig lämna gunnar åt dig och åt sin egen dumhet...
Jag bryr mig inte om jag får gå vidare i livet själv - jag vill inte stanna upp får någon och defenetivt inte för gunnar....han är verkligen inte värd det som han har varit och som han valt...(oavsett vad jag sett och känt från honom)
Om Gud är för oss vem kan då vara emot oss?
Jag lämnar alla som försöker vara emot mig till att ta det med Gud
jag står kvar och trycker vid dörren - titta på ljuset som kommer in i genom dörrkarmen
Jag ska ut dit i friheten
luset avslöjar allt - och för mig är det frihet att inte ha något att dölja
och nu förstår jag att innan jag kan komma ut så vill Gud ta allt som jag inte vill visa för alla med mig
inte mycket kvar av sånt nu...
Så snart är jag ute - det förstår jag nu!
Känner mig hoppfull, förväntansfull och lycklig - som ett barn på julafton (ett barn som haft fina jular)
Jippi!
Jo, jag tror fortfarande att han har gjort ett felval - men det är inte mitt problem...
Och nu så fort jag skriver om det så känner jag hur det släpper...
Jag vill inte in i mörkret igen - så jag hoppas jag inte får veta något mer om honom framöver
Gode Gud - hjälp mig ut i ljuset - jag lämnar åter mig själv i dina händer
Ge mig sinnesro
och är det något jag behöver förändra mer hos mig så hjälp mig att både se det och att göra det
men låt mig lämna gunnar åt dig och åt sin egen dumhet...
Jag bryr mig inte om jag får gå vidare i livet själv - jag vill inte stanna upp får någon och defenetivt inte för gunnar....han är verkligen inte värd det som han har varit och som han valt...(oavsett vad jag sett och känt från honom)
Om Gud är för oss vem kan då vara emot oss?
Jag lämnar alla som försöker vara emot mig till att ta det med Gud
jag står kvar och trycker vid dörren - titta på ljuset som kommer in i genom dörrkarmen
Jag ska ut dit i friheten
luset avslöjar allt - och för mig är det frihet att inte ha något att dölja
och nu förstår jag att innan jag kan komma ut så vill Gud ta allt som jag inte vill visa för alla med mig
inte mycket kvar av sånt nu...
Så snart är jag ute - det förstår jag nu!
Känner mig hoppfull, förväntansfull och lycklig - som ett barn på julafton (ett barn som haft fina jular)
Jippi!
fredag 15 mars 2013
http://sanonsverige.forum24.se/
Det var länge sedan jag var in på den sidan ...
I ett antal år efter att jag kommit på gunnar så var sidan för anhöriga så viktig för mig och jag läste och skrev för att bearbeta min situation.
Jag tror den kan vara bra för oss som råkar ut för en relations- och/eller sexmissbrukare.
Det är traumatiskt - och jag tror det är viktigt att bearbeta det hela - men kanske inte alla behöver så lång tid som jag har tagit på mig.
Jag tror inte att det är bra att liksom "sparka iväg relationen" och säka en ny - om man verkligen satsade på relationen med den här missbrukare - för jag tror man bara tar med sig såren och smärtan och misstankarna som man fått på köpet.
Har man dessutom "medberoendesymtom" av större eller mindre art så behöver man ta hand om sig själv än mer...
Då kan den sidan vara bra...men en sak som jag så här i efterhand ser hände med mig då och då var att jag fick "vatten på kvarn" och när jag såg likheter i det någon berättade applicerade jag det på våran relation - och mådde än värre och ställde till det än värre också (och jag tänker mest på mig själv för han hade ställt till det så inget kunde bli värre egentligen i relationen)
Hur som helst nu gick jag in där igen, läste lite och kände inte alls igen mig i det som skrevs
Jag kan känna igen smärtan som kommer ut ur texten men jag känner inte igen mig längre och det kändes inte heller intressant längre....
I framtiden kanske jag kan ha nytta av det som står där - i andra sammanhang än att "få en smäll av en missbrukare som försätter mig ur balans fullständigt"
På ett sätt är jag tacksam - även om jag önskat att jag aldrig fått gå igenom den här tiden - för jag har lärt mig mycket om mig själv och jag har blivit helare inombords än jag var innan....mycket har filats och karvats på pga gunnar inom mig....
Tackar Gud för att han varit med - även när jag inte trodde det
Jag är inte ute i ljuset än - men jag ser det genom dörrspringorna och jag kommer att hålla blicken på det tills jag är ute i det!!!
I ett antal år efter att jag kommit på gunnar så var sidan för anhöriga så viktig för mig och jag läste och skrev för att bearbeta min situation.
Jag tror den kan vara bra för oss som råkar ut för en relations- och/eller sexmissbrukare.
Det är traumatiskt - och jag tror det är viktigt att bearbeta det hela - men kanske inte alla behöver så lång tid som jag har tagit på mig.
Jag tror inte att det är bra att liksom "sparka iväg relationen" och säka en ny - om man verkligen satsade på relationen med den här missbrukare - för jag tror man bara tar med sig såren och smärtan och misstankarna som man fått på köpet.
Har man dessutom "medberoendesymtom" av större eller mindre art så behöver man ta hand om sig själv än mer...
Då kan den sidan vara bra...men en sak som jag så här i efterhand ser hände med mig då och då var att jag fick "vatten på kvarn" och när jag såg likheter i det någon berättade applicerade jag det på våran relation - och mådde än värre och ställde till det än värre också (och jag tänker mest på mig själv för han hade ställt till det så inget kunde bli värre egentligen i relationen)
Hur som helst nu gick jag in där igen, läste lite och kände inte alls igen mig i det som skrevs
Jag kan känna igen smärtan som kommer ut ur texten men jag känner inte igen mig längre och det kändes inte heller intressant längre....
I framtiden kanske jag kan ha nytta av det som står där - i andra sammanhang än att "få en smäll av en missbrukare som försätter mig ur balans fullständigt"
På ett sätt är jag tacksam - även om jag önskat att jag aldrig fått gå igenom den här tiden - för jag har lärt mig mycket om mig själv och jag har blivit helare inombords än jag var innan....mycket har filats och karvats på pga gunnar inom mig....
Tackar Gud för att han varit med - även när jag inte trodde det
Jag är inte ute i ljuset än - men jag ser det genom dörrspringorna och jag kommer att hålla blicken på det tills jag är ute i det!!!
Hakuna matata - det är ord som är bra....
Vi kan ändå inte göra något åt det som händer - men om vi tar
det lite lugnt innan vi ger oss in i saker så kanske vi kan undvika
vissa konsekvenser genom att höra Gud, vårt samvete och/eller
magkänslan som säger hur vi ska göra.
torsdag 14 mars 2013
Så rätt, så rätt...
...om personen ska tillbaka ska han/hon komma i egen kraft och
ångerfylld - beredd att jobba för dig...
onsdag 13 mars 2013
tisdag 12 mars 2013
De sista suckande kraftansträngningarna för överlevnad?
Det känns som om den där kontrollerande och rent ut sagt knäppa "jag", som tog över mig fullkomligt under tiden då gunnar lekte med mig, håller på att dö!
Han kan säga vad han vill om det och han kan ha varit mer eller mindre medveten om det - pga sitt missbruk - men lekte med mig gjorde han (och han är ansvarig för det - trots missbruket)
Jag är ansvarig för mitt beteende (trots hur jag blev behanlad)
Hur som helst; det känns som de sista kraftansträngningarna för att hålla kvar mig i det hela har kämpats de sista veckorna - men de sista dagarna (kanske veckan) har de sista andetagen dragits och jag vet inte när det sista kommer att tas men det är inte långt kvar känner jag.
Det känns skönt!
Mycket är ändrat inom mig - och jag känner mig både mer nöjd men också ledsen och tom
men till freds ändå
så konstig känsla!
Jag har inte så mycket att säga faktiskt så jag lämnar det så - för nu....
Han kan säga vad han vill om det och han kan ha varit mer eller mindre medveten om det - pga sitt missbruk - men lekte med mig gjorde han (och han är ansvarig för det - trots missbruket)
Jag är ansvarig för mitt beteende (trots hur jag blev behanlad)
Hur som helst; det känns som de sista kraftansträngningarna för att hålla kvar mig i det hela har kämpats de sista veckorna - men de sista dagarna (kanske veckan) har de sista andetagen dragits och jag vet inte när det sista kommer att tas men det är inte långt kvar känner jag.
Det känns skönt!
Mycket är ändrat inom mig - och jag känner mig både mer nöjd men också ledsen och tom
men till freds ändå
så konstig känsla!
Jag har inte så mycket att säga faktiskt så jag lämnar det så - för nu....
lördag 9 mars 2013
fredag 8 mars 2013
Jag njuter av det lilla i livet ...
...och blir förvånad att andra bara klampar på och inte visa hänsyn.
Jag pratar om änder.
När jag går från arbetet på fredagar har jag samlat bröd, under veckan, som ingen velat ha och går till en dam där det finns fåglar . De blir så glad över att få brödet och kommer ofta springandes och flygandes mig till mötes.
I dag låg det ett helt gäng med änder på vägen bredvid dammen och jag försökte gå försiktigt för att låta dem få ligga kvar i lugn och ro men samtidigt så går folk på som om det inte fanns något där.
Flyttar inte änderna på sig så skulle de lika gärna kunna trampa eller sparka på dem.
Det är så konstig mentalitet för änder är blad det lugnaste djur/fågel som man kan möta och gör #ingen" illa.
Varför ha så bråttom att inte kunna se dessa fina varelser och ta det lugnt så att de känner att det var en vänlig själ som svassade förbi?
I kväll är jag jättetrött och jag tror jag ska gå och lägga mig redan nu.
Om någon läser det önskar jag en god natts sömn och en trevlig helg
ps Jag hoppas att jag ska få komma ut i ljuset i helgen - men jag säger inte att jag får det än bara att jag hoppas ds
Jag pratar om änder.
När jag går från arbetet på fredagar har jag samlat bröd, under veckan, som ingen velat ha och går till en dam där det finns fåglar . De blir så glad över att få brödet och kommer ofta springandes och flygandes mig till mötes.
I dag låg det ett helt gäng med änder på vägen bredvid dammen och jag försökte gå försiktigt för att låta dem få ligga kvar i lugn och ro men samtidigt så går folk på som om det inte fanns något där.
Flyttar inte änderna på sig så skulle de lika gärna kunna trampa eller sparka på dem.
Det är så konstig mentalitet för änder är blad det lugnaste djur/fågel som man kan möta och gör #ingen" illa.
Varför ha så bråttom att inte kunna se dessa fina varelser och ta det lugnt så att de känner att det var en vänlig själ som svassade förbi?
I kväll är jag jättetrött och jag tror jag ska gå och lägga mig redan nu.
Om någon läser det önskar jag en god natts sömn och en trevlig helg
ps Jag hoppas att jag ska få komma ut i ljuset i helgen - men jag säger inte att jag får det än bara att jag hoppas ds
torsdag 7 mars 2013
Står här...
Jag har inte mycket att säga just nu....
Jag väntar fortfarande vid dörren ...
Antingen öppnas den själv eller också får jag bort "skyddshöljet" som sitter framför den så jag kan öppna dörren
Men än är jag inte ute i ljuset - och jag vet inte just nu vad eller om jag kan göra något
Jag känner i alla fall tillförsikt...
Jag väntar fortfarande vid dörren ...
Antingen öppnas den själv eller också får jag bort "skyddshöljet" som sitter framför den så jag kan öppna dörren
Men än är jag inte ute i ljuset - och jag vet inte just nu vad eller om jag kan göra något
Jag känner i alla fall tillförsikt...
onsdag 6 mars 2013
tisdag 5 mars 2013
söndag 3 mars 2013
Jag famlar ...
...fortfarande i mörkret....
Jag är vid dörren men jag hittar inte handtag eller nyckelhål....
Jag vet inte vad jag gör för fel för jag vet ju hur en dörr ser ut och var
både handtag och nyckelhål ska sitta
Men det är som om det sitter ett "skyddshölje" framför dörren - och jag förstår inte vad det är för jag ser inte.
Jag tror att jag har gjort rätt - men var gång jag gör rätt känns det som om något försöker knuffa in mig i mörkret igen - och det gör mig rädd för att jag gjort fel och att felet drar mig in i mörkret.
Men när jag ber om hjälp för att inte göra fel och att jag vill bryta dessa - som jag är rädd att de är - felmönster så känns det som om jag bara får till svar att jag inte ska vara rädd - för jag gör rätt och att jag kommer inte att komma ut i ljuset om jag inte gör det som jag ska göra (inkl. det som jag gjort)
Jag vill ut i ljuset
men det känns som ljuset håller mig tillbaka - varför i så fall
vad är det jag ska göra innan jag kommer ut i ljuset?
vad är det som jag inte kan/vill/kommer ihåg att göra om jag kommer ut i ljuset?
vad är det som jag inte förstår att jag måste göra nu medan jag är i mörkret?
Detta inlägg är bara i bilder - och diffust för den som inte förstår mina tankar - men det måste få vara det för att jag ska kunna "se" och komma vidare...
just nu är jag om inte uppgiven så har jag ändå en känsla av hopplöshet ...
när ska jag få "vila" och ro?
Jag är vid dörren men jag hittar inte handtag eller nyckelhål....
Jag vet inte vad jag gör för fel för jag vet ju hur en dörr ser ut och var
både handtag och nyckelhål ska sitta
Men det är som om det sitter ett "skyddshölje" framför dörren - och jag förstår inte vad det är för jag ser inte.
Jag tror att jag har gjort rätt - men var gång jag gör rätt känns det som om något försöker knuffa in mig i mörkret igen - och det gör mig rädd för att jag gjort fel och att felet drar mig in i mörkret.
Men när jag ber om hjälp för att inte göra fel och att jag vill bryta dessa - som jag är rädd att de är - felmönster så känns det som om jag bara får till svar att jag inte ska vara rädd - för jag gör rätt och att jag kommer inte att komma ut i ljuset om jag inte gör det som jag ska göra (inkl. det som jag gjort)
Jag vill ut i ljuset
men det känns som ljuset håller mig tillbaka - varför i så fall
vad är det jag ska göra innan jag kommer ut i ljuset?
vad är det som jag inte kan/vill/kommer ihåg att göra om jag kommer ut i ljuset?
vad är det som jag inte förstår att jag måste göra nu medan jag är i mörkret?
Detta inlägg är bara i bilder - och diffust för den som inte förstår mina tankar - men det måste få vara det för att jag ska kunna "se" och komma vidare...
just nu är jag om inte uppgiven så har jag ändå en känsla av hopplöshet ...
när ska jag få "vila" och ro?
Kan vi inte kasta av oss masken och bara vara?
1. vill gott för alla
2: vill göra rätt mot alla och alltid
3: vill förlåta den som gjot mig illa
lördag 2 mars 2013
fredag 1 mars 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)